Jag - ett medium

Jag heter Annika och är född på 1950-talet.


Jag bor och verkar i Höganäs kommun, för alla som bor lite längre bort gör jag telefonkonsultationer, efter överenskommelse via mail.


Jag är född med mina mediala gåvor.

När jag var liten flicka kände jag mig trygg med andevärlden. Jag ifrågasatte aldrig den. För mig var den en självklarhet, den  var ju en del av mig. Det var först när de vuxna blev rädda och lite avvaktande mot mig, inför mina budskap från andra sidan som jag förstod att jag var lite annorlunda.


Mamma blev rädd och sa upprört.

Annika, du får absolut inte berätta för andra människor om dina upplevelser.


- Då tror de att du inte är riktigt normal. Du kan hamna på sinnessjukhus.


Det skulle hon inte ha sagt till mig. Jag blev jätterädd. Där miste jag min grundtrygghet och började tvivla på mina mediala gåvor. Jag fick en identitetkris. Vem är jag? Varför får jag till mig budskap och upplever saker som mina kompisar inte kan se?  Är jag galen? Det var verkligen en svår tid.


Nu vill jag berätta för er om min första mediala upplevelse som hände när jag bara var tre år gammal.

Mamma och jag råkade möta mormor när hon kom gående längs trottoaren, intill kyrkan som låg mitt i stan. Hon var på väg hem från ett jobb. Vi stannade och började prata med henne.

Jag kände hela tiden på mig att det var något som inte stämde. Hon var sjuk. När mormor berättade att hon skulle gå hem och vila en stund. Då  blev jag mycket orolig och sa:


-Nej, det få du inte, då vaknar du inte mer, du dör.


Ingen lyssnade på mig.  

När vi kom hem var jag otröstlig. Jag bara grät.

Till slut stod inte mamma ut. Hon tog på sig kappan och gick hem till mormor och hittade henne liggandes död sängen. Hon hade fått en hjärnblödning.


I en källare

Några år därefter fick jag för första gången följa med mamma ner i källaren . Hon  visade mig en grå kappa som hängde på en ställning. Jag utbrast hänfört:


-Det är ju mormors finkappa.


Jag beundrade de vackra klänningarna som hängde bredvid och började spontant berätta för henne vid vilka tillfällen som mormor hade haft de här fina kläderna på sig.


- Nej, nu får det vara bra. Hur kan du veta detta? Du var ju inte ens född.


Jag kände ett stort misslyckande. Hade jag gjort fel igen? Jag som inte fick lov att berätta vad jag upplevde. Det var ingen rolig känsla.


Spökrummet

Vi  flyttade till en ny bostad  i en annan del av staden, till en spöklägenhet. I min brors rum spökade det. Det visste jag inte om. Utan det kom jag på när jag en gång sov över i hans rum medan han gjorde militärtjänstgöring.


Känslan att få ha eget rum och slippa dela det med mina två syskon, om än så bara för en natt lockade mig mest. Jag somnade snabbt. Men jag vaknade av en obehaglig känsla. En stor mörkklädd gestalt stod lutad över mig. Det var en munk! Håret stod rakt upp och hans blick var tom och svart.


Jag försökte kliva upp. Men då tog han tag i mina magra skuldror och tryckte ner mig i sängen och skakade mig. Jag kunde inte skrika på hjälp. Jag fick inte fram ett ljud. Jag kämpade emot. Vilka starka krafter som var i omlopp.


Till slut kom jag loss och sprang in till mamma. Jag  skakade som ett asplöv. Jag väckte henne och berättade vad jag hade varit med om. Hon trodde inte på mig. Då bönade och bad jag henne:


-Du kan väl sova där en natt och se om du upplever samma sak som jag.


Mamma upplevde nästan exakt detsamma.


Åren gick. Efter ett misslyckat förhållande träffade jag en annan man. Jag blev kär och flyttade till Skåne.


Min man var ateist och trodde inte alls på det andliga. Han fick ändå vara med om en hel del när det gällde min synskhet. Som när en ande gick in i min kropp och förvandlade mig till en gammal tant som hade fått en hjärnblödning, mitt framför hans ögon. Det var läskigt. Jag mådde så dåligt.


Eller när jag fick budskap från andra sidan om hans avlidna pappa som jag förmedlade till honom. Jag fick varsel och förutspådde när personer som stod min man nära skulle dö. Allt stämde.

Han blev enormt kluven i sin starka övertygelse om av att allt skulle bevisas vetenskapligt.


Kloka ord på vägen

Jag tvivlade fortfarande på min förmåga. Vi hade många och långa diskussioner om min medialitet och hur en överföring kunde gå till.  


En dag överraskade han mig positivt när han sa:


-Annika, acceptera det som du har. Om du tänker dig att du är som en TV. Du stänger av och på och någonstans där ute i rymden finns det en sändare. Du är mottagaren.


Ja, det lät enkelt. Men det hjälpte mig.


Ny epok

När min medialitet ökade kunde jag inte hantera den. Då fick jag som tur var, via en annan kvinna kontakt med Spirituella sällskapet i Helsingborg.


Av ett medium fick jag lära mig hur jag stängde av och jordade mig. Inte undra på att jag hade känt mig trött, förvirrad och lite vilsen, eftersom jag hela tiden hade gått omkring och varit uppkopplad.


Det blev början på en ny epok för mig. Fast jag var fortfarande motsträvig och rädd, men jag började känna mig tryggare.


Bilolycka- Reikihealing

Efter en bilolycka kom jag i kontakt med healing. Jag blev mycket  intresserad av hur man kunde självläka sig själv och utbildade mig inom Reiki Healing och senare till master. Vi har alla healingens förmåga inom oss. Dess egenskaper har hjälpt mig många gånger. Den har lindrat min sorg, varit stressreducerande och förbättrat min hälsa både fysiskt och psykiskt.


För mig har livet inte varit enkelt. Jag har utsatts för svåra prövningar, ibland flera på en gång. Det har många gånger känns övermäktigt och min tro på det universella har sviktat. Det som däremot har hjälpt mig mycket, det är min tro på änglar och på att vi alla har en skyddsängel som visar sig genom våra drömmar eller på annat sätt när vi ber om hjälp.


Allt som jag har varit med om, har tack vare min envishet och min starka vilja till ett bättre liv, hjälpt mig att fortsätta framåt och utvecklas till den jag är i dag.


Idag känns det nästan som när jag var barn och trygg med min andlighet. Fast med den stora skillnaden att idag är jag vuxen. Jag lever inte hela tiden i andevärlden, utan jag är fast förankrad på jorden och vet vad det handlar om. Idag är dessutom vårt samhälle mer öppet för det andliga, vilket underlättar mycket även om många fortfarande tycker att det är flummigt.



Företag

Idag använder jag inte min andliga förmåga enbart som en hobby. Jag är sen 2014-03-01 egen företagare inom det mediala och kreativa.


Mitt företag heter Annikas Mediala och Kreativa Center.


Välkommen till min sida!

















 




Annika



Copyright

Annika Vikingsson, 

Lotta Gustavsson